Det blir bättre

Oftast är det ju så dom som mår dåligt sänker någon annan för att själv må bra (hur det nu hänger ihop), då ser ju mobbaren mycket starkare ut och får mer respekt på något konstigt sätt. Men igentligen är dom inte det, det är dom som är osäkra i sig själva och behöver leva i ett plast skal för att dölja vem man egentligen är. Dom starkaste är dom som vågar säga ifrån, vågar göra nåt åt saken. En stark person är också som vågar vara sig själv ovadsett hur andra är. Inte tar skit från andra och tror på sig själv. Men det är ju svårt det där, också nu när många ska se exakt likadana ut, vara smala, mycket smink, ha massa utseende fixeringar osv. Självklart får man välja att lägga ner sin tid på det, men mår man bra av det i längden? Det tror inte jag. Jag har själv varit/är lite drabbad av det, att jag inte duger som jag är, jämför mig med alla andra och tycka att jag är ful och ingen skulle vilja ha mig. Det gör jag fortfarande, men har börjat inse att allt av det här har jag bara fått massa ångest,stress och skit. Och det är så hemskt! Alla är fina som dom är, var stolta för det och inget annat. Det kommer alltid finnas någon där som kommer vilja ha en för den man är och INTE för den man låstsas vara. Såklart har alla något komplex över sig själva och det får man också ha. Men en dag kommer man nog inse att "jag är fin som jag är". Men det tar ett tag, det är tufft! Alltid finns det tuffa motgångar i livet, det tror jag alla har, men det får man inte känna sig ensam om, såklart man inte är ensam om det titta på hela världen, hur många är det? Mååånga! Och de bästa när man mår dåligt över något håll aldrig det inne, försök prata om det med någon nära fast det kanske kan vara jobbigt. Och en viktig sak är att veta att det är okej att gråta. Jag är en sån som gråter över mindre problem och stora problem. Gråta för mig är att släppa ut all ångesten och alla sina problem. Det är skönt och gråta och det är okej, helt okej.
 
Jag inte den som "kan ALLT om livet", men under mina många motgångar har jag lärt mig av dom och det har gjort mig starkare, och det är jag glad för!  Vill också tacka mina föräldrar för allt stöd, hade inte klarat det utan dom
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser!)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback